nibeljmies

2.

Venäläinen verikirves

"Ryska blodbestänkä yxan" är en kedjesång, på det uråldriga finska kalevala-versmåttet, som även har förekommit i runosånger. Kedjesångerna var barntradition och kunde både sjungas och framsägas som ramsor, nonsensrim. Hilda Ajankis variant är just en dylik ramsa. Skrämselelementet i ramsan "En flyende" är på annat håll i Finland oftare en rysk blodhund: förföljaren kan i västra Finland även vara en svart hund eller tjur, vilket torde vara den ursprungliga formen. Skräck-upplevelserna under stora ofredens ofärdsår och många andra krig mellan Sverige och Ryssland har gett upphov till den ersättande formen "ryska blodhunden", eller som i Ajankis variant "den ryska blodsyxan, den karelska snedstöveln". Fortsättningen på ramsan har ofta fått också andra motiv, t ex här det föga skrämmande brödbakningstemat.

Ryska blodbestänkta yxan
sneda stöveln från Karelen
dräpte fader, dräpte moder
dräpte sju barn som min moder framfött.
Upp på bodens tak jag flydde
boden föll åt tvenne sidor.
Jag tog skydd i granen -
granen gick i halvt ett dussin stycken.
jag gick upp i tallen -
tallen föll pladask,
jag gick ut på vägen -
vägen ledde till en gård.
Där en gumma bakte bröd:
gumman skänkte mig en kaka
kakan gav jag till en hund
hundens skall gav mig ett gråskinn
detta gråskinn gav jag prästen
prästen skänkte mig en skjorta
skjortan fattiga jag skänkte
fattigfolket mången tack mig skänkte
till Gud i himlen tack jag sände upp
och Gud den gode vingar skänkte mig
vingar som mig buro Röda havet över.
Där fanns underverk att skåda:
jag såg svinen knåda, fåren baka
svalor pärtor spänta
mesar vägar märka ut
och snösparvar fälla träd i skogen.

MUSICA SVECIA Folk Music in Sweden 12 Sjungande Tornedalen ©Caprice Records 1996

Кому интересно, может послушать:

Watch on YouTube

Текст на финском (или на меянкиели, ХЗ) чуть погодя.